Hur gick det. Frågar en del. Hur gick det med den där Strandresan du gjorde. J0 tack. Det gick bra.
Det har gått ett par veckor sedan jag kom hem. Jag har fortfarande inget bättre svar att komma med. Det var så många intryck att förhålla mig till och jag förstår fortfarande inte exakt vad jag har upplevt. Men jag ska försöka att beskriva Strandvandringen på två vis för att göra det enklare. Den yttre och den inre resan. Något jag har lärt mig av en Ove Wikström som är en av få personer som jag verkligen ser upp till. Han har skrivit en bok som heter Långsamhetens lov som jag nu i efterhand inser kanske har varit upprinnelsen till det här. Det här med Beachwalker, som en blivande doktor i Isbjörn sa till mig i Tromsø. Vi börjar med den yttre resan
- Första etappen, som bestod av norra Sverige, Norge och större delen av Finland, tog 20 dagar
- Jag körde exakt 599 mil ensam med min bilkamrat och njutarverktyg Essfemman (Audi S5 Cab). Den sträckan är längre än att köra bil ned till Kabul i Afghanistan, vinka till alla snälla och köra 50 mil till.
- För att kompensera koldioxidutsläppen om cirka 1 ton under etappen har jag bidragit ekonomiskt till ett koldioxidreducerande projekt i Ghana av alla ställen; http://respect.se/tjanster-ny/klimat/klimatkompensation/
- Jag beachwalkade 23 stränder av varierande längd. Alla klarade inte längdkravet på 1 km men fick dispens pga att de var söta eller hade roliga namn. Total Strandlängd 25,4 kilometer
- Totalt gick jag 50.8 kilometer på stränder eftersom jag först måste gå och mäta stranden och sedan gå stranden tillbaka till bilkamraten. Det var inget problem den här etappen, men när stränderna börjar bli några mil långa så blir det tungt att gå långt i djupsand…
- Det innebär att jag fick köra i snitt drygt 26 mil för varje strand jag skulle bevandra. Eller. Att jag fick köra 11 mil för varje Strandkilometer jag skulle avverka.
- Sandproverna som jag tagit från samtliga stränder ska jag försöka ta miljöprover på för att se hur de mår. Om det går att se hur Strand mår…
- Jag vann 17 nya vänner under första etappen. 4 av dem var 6 veckor gamla kattungar. Kattmammans vänskapsband lyckades jag dock aldrig knyta.
- Jag har inte fuskat. Alls. En app har mätt precis alla mina förflyttningar. Däremot så tror jag att jag har missat en Strand i Lofoten. Missuppfattade turistbyrån där och trodde att Ramberg och Flakstad var en och samma Strand. Så. Jag får förmodligen åka dit nästa år igen och bevandra även Ramberg.
- Den vackraste stranden var Sandfjord längst uppe i the nordiest part of Norway. Nordväst om Murmansk och Kirkenäs. Den finaste platsen låg bara några mil från Stranden, Kongsfjord. Åk dit innan ni dör.
Den inre resan kommer jag att beskriva i lite längre och lite kortare berättelser på loggen ungefär när jag känner för det. Strandtankar som uppstått under de korta vandringarna och under de långa körningarna. Lite On the road fast On the beach av han den där författaren Jack med struligt K-efternam kan det bli.
Den här loggen är inte tight, snygg och genomarbetad. Just för att jag vill att den ska återspegla hur det var. Att det var tråkigt, ensamt, fint, segt, fult, skönt, finemang, vackert och bitvis har naturen varit så vacker att jag gråtit. Det har aldrig hänt mig tidigare.
Men än någonsin inser jag att man måste passera, och kanske till och med lära sig ha det bra under tråkiga partier för att kunna ta in de som är väldans finemang. Och allt som är bra är inte snabbt. Långsamhetens lov. Men ingen regel utan undantag som snickarn sa. Bilkamraten får itche vara långsam…